Det har förts en livlig diskussion i höst om Finlands utvecklingspolitik i framtiden. Under den pågående valperioden har Orpos regering skurit ned utvecklingssamarbetet med över 1,3 miljarder euro. Samlingspartiet och Sannfinländarna, som sitter i regeringen, verkar vara överens om målet att skära ned ytterligare hundratals miljoner euro från utvecklingssamarbetet under nästa valperiod. Nyligen har dock det sistnämnda partiet gått ännu längre och meddelat att det vill avskaffa utvecklingssamarbetet helt, med undantag för samarbetet med Ukraina, som åtminstone uppges fortsätta.
Finlands säkerhet stärks av vårt goda internationella anseende. I världen är Finland känt som en aktör som löser konflikter och som en pålitlig partner som arbetar för hållbar utveckling. Vår egen utveckling under drygt hundra år är också en berättelse som vi med rätta är stolta över internationellt. Även ur dessa perspektiv är utvecklingssamarbetet till nytta för Finlands utrikesrelationer. Finland har långsiktiga strategiska mål inom internationell politik och en vision om vilken typ av världspolitisk miljö vi vill leva i.
I vissa argument framställs utvecklingspolitikens finansieringskris också som en olycklig följd av behovet att anpassa statsfinanserna och bland annat styra pengar till försvaret. Men vi måste komma ihåg att säkerhet också skapas genom andra åtgärder än de viktiga satsningarna på vår militära förmåga. Globala kriser påverkar även Finland. Hälsokriser, matkriser och fattigdomskriser som går att förebygga kan öka antalet väpnade konflikter i världen och orsaka människor stort lidande. I ett större perspektiv kan finansieringskriserna för FN och andra internationella humanitära organisationer bland annat leda till att allt fler människor tvingas lämna sina hem och bli flyktingar.
Jag tycker att detta citat ur Centerns principprogram beskriver den världsbild som utvecklingssamarbetet också bidrar till att främja:
”Till centerns kärna hör att försvara rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och den nationella sammanhållningen också under svåra tider. En världsordning som bygger på regler och avtal är grunden för allt för oss. Vi står på fredens sida mot våld och krig. Vi godtar inte att statsgränser ändras på annat sätt än genom överenskommelser och i enlighet med folkrätten.”
Finlands mycket goda anseende när det gäller att lösa globala problem är en av våra styrkor när Finland söker medlemskap i FN:s säkerhetsråd för perioden 2029–2030. Enligt min mening bör stödet till denna kampanj vara ett av nästa regerings viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska mål.
Författaren är Anton Sahinaho, styrelseledamot i Centernstuderandes förbundsstyrelse, ordförande för Åbo Centernstuderande och vice ordförande i Finlands FN-förbunds styrelse.