Finländska politiker älskar utbildning. Åtminstone i festtal. Utbildning är en investering i framtiden, bildningen är välfärdsstatens grund och kompetensen Finlands viktigaste konkurrensfördel. Politikerna är beredda att i all oändlighet ta fram strategier, program och utredningar för att höja utbildningsnivån. Men när diskussionen skiftar från utbildning till studerande brukar det politiska engagemanget märkligt nog svalna.
Utbildning intresserar, men studerande gör det inte.
Finland har som mål att höja andelen unga vuxna med högskoleutbildning till 60 procent före år 2040. Det är fortfarande långt kvar till målet. Ändå verkar den politiska debatten vara betydligt mer intresserad av antalet utexaminerade än av de villkor som studierna genomförs under. De studerandes försörjning har försämrats, studiestödet har blivit mer lånebaserat och de studerandes ork har blivit en ständig källa till oro. Samtidigt förväntas studerande bli klara snabbare, delta mer aktivt i arbetslivet och ta allt större ansvar för att finansiera sin egen framtid.
Studerande förväntas alltså bli klara så snabbt som möjligt, skaffa arbetserfarenhet, bygga nätverk, delta i samhället och helst också bilda familj. Allt detta ska göras i en situation där många ständigt måste balansera mellan arbete, studier och ekonomisk osäkerhet bara för att få vardagen att gå ihop. Om ekvationen visar sig vara omöjlig anses problemet ligga i den studerandes tidsplanering, inte i de orimliga förväntningar som samhället ställer. Finland vill ha fler högskoleutbildade, men verkar inte vilja ta ansvar för att någon faktiskt ska kunna studera till de examina.
- Centernstuderande ser det som särskilt oroande att studerande i den politiska debatten har reducerats till produktionsfaktorer i samhällsekonomin. Den studerandes värde mäts i studiepoäng, studietid och framtida skatteintäkter. Utbildning beskrivs som en investering som så snabbt som möjligt ska ge så stor avkastning som möjligt. Det synsättet glömmer utbildningens viktigaste utgångspunkt: den studerande är en människa, inte en produktionsenhet på löpande band i en examensfabrik, säger 2026 års ordförande Aapeli Rytkönen.
Bildning skapas inte i ett Excelark. Den växer fram genom lärande, tänkande, misslyckanden, insikter och möjligheten att utvecklas som människa. Högskoleutbildningens syfte kan inte enbart vara att så effektivt som möjligt utbilda nya arbetstagare för arbetsmarknaden. Den ska också bidra till kritiskt tänkande, samhällsengagemang och människors möjligheter att bygga sin egen framtid.
Enligt en färsk studerandeundersökning har nästan var tredje högskolestuderande stora ekonomiska svårigheter. När de studerandes vardag ser ut så här är det rentav ironiskt att tala om ambitiösa utbildningsmål utan lika ambitiösa mål för de studerandes välmående.
Centernstuderande kräver att de studerandes försörjning, välmående och möjligheter att koncentrera sig på studierna sätts i centrum för utbildningspolitiken. Studiestödet måste vara tillräckligt, tillgången till mentalvårdstjänster och studerandehälsovård måste förbättras och högskolorna måste garanteras tillräckliga resurser för undervisning och handledning av hög kvalitet. Utbildningspolitikens framgång får inte mätas enbart i antalet avlagda examina och hur snabbt studerande blir klara, utan också i vilka förutsättningar och med vilket välmående de studerande genomför sina studier.
- Vi måste också erkänna att det inte räcker med att öppna dörrarna till högskolorna för att utbildningsmässig jämlikhet ska förverkligas. Om möjligheten att studera förutsätter förmögna föräldrar, åratal av skuldsättning eller att man offrar sin hälsa, är talet om jämlika möjligheter bara tomma ord, säger Josefina Tuomala, nyvald ordförande för 2027.
Centernstuderande påminner beslutsfattarna om att höjd utbildningsnivå och omsorg om de studerandes välmående inte är åtskilda politiska mål. De är två sidor av samma sak. Utan studerande finns ingen utbildning, och utan välmående studerande uppstår inte den kompetens som Finland vill bygga sin framtid på.
Vi behöver inte fler festtal om utbildningens betydelse om talarna inte är beredda att försvara förutsättningarna för ett gott liv för de människor som genomför utbildningen. Det är dags att påminna finländska beslutsfattare om en enkel sanning: examina avlägger inte sig själva.